När ska man dumpa sin älskare?

Jag bara undrar hur ni andra singeltjejer "håller er i form" och vad ni så beredda att det "kostar". Min vänninna, camilla, har träffat en älskare på ett danshak, hon vet att de har noll gemensamt och hon vill inte ha ett förhållande med honom. Det är bara "sex" helt enkelt. Han är en gud i sängen- och Camilla ser helt strålande och levande ut. Så här fräsch var hon inte under sitt 5-åriga samboförhållande som tog slut för ett halvår sedan.

Men, de har nu vänslas en period, ca 2 månader, träffas för att ha sex, och nu börjar "the downside" of it.
Han blir mer och mer nonchalant, sexet mindre njutbart osv.

Så- när skall man göra "slut med sexet"?
1. När det är på "topp" så att man kan rida på goda minnen?
2. När det börjar avta och inte känns lika roligt längre- dvs mellantiden?
3. Eller när det är helt ointressant, när man börjar känna sig utnyttjad för sex?

Ungefär som att "gå hem från festen när det är som roligast" så är det det du minns i morgon bitti när du vaknar, stanna inte tills du är för full och för trött och det är jobbigt ta sig hem, det är den sista timmen man minns när man vaknar.

Jag "boostade" mig själv, en kärlekspresent, med sex och mys och underbara konversationer och skidturer med min älskare och vän i 2 veckors tid. Nu har han åkt hem till Holland. och sin flickvän. Hmm.

Jag tror man skall göra slut med sexet när det slutar vara lika roligt. Dvs dra sig ur innan det känns pest. För har man ingen framtid tillsammans  så känns det förr eller senare som pest om man inte slutar. Somebodys gonna get hurt typ.
Så jag röstar för det. Det är dagens tips;
Ha kul så länge det varar- men när det är mer krångel än roligt- DUMPA!
Så håller du dig pigg och glad tills du träffar någon på "riktigt":)

Kram Eva

Min gamla älskare håller fortfarande

Efter 14 månader möts vi igen. Jag är så redo för hans kärlek. Min älskade betydligt äldre amerikan, så kärleksfull, så harmoniskt. Vi trivs så bra ihop, har så mycket att prata om, berör varandra, älgskogen är en totalupplevelse, all närhet, värme, lek och trygghet. Könsdelarna är lika mysiga och betydelsefulla som en arm, ett lår, en mjuk kind. Hela min kropp älskas och berörs. Jag vet att han snart åker tillbaka igen. Vi har provat förut, det funkar inte med en kontinent emellan. Jag vet inte ens om vi har försökt. Jag antar att det finns flera sorters kärlekar? Och han alltid kommer att finnas i mitt hjärta. Och att vi alltid kommer att ses igen. Det går ju an så länge jag är singel. Antar att jag kan se detta som en kärleksfull present till mig själv inför kärleksfulla året 2009, då jag hoppas träffa en livskamrat. Gamla älskare i all ära, men jag vill ha någon som finns här för mig hela tiden. Frågan är om man kan få ha det så här fantastiskt jämt då? I så fall skulle jag vara så lycklig varje dag att jag skulle sväva på moln och alltid le. Och vem lever så? Känner ni någon som lever med en stor fantastiskt kärlek? Vet min mor gör det- med min far.

Hur gör ni alla andra? Lever ni i kärlek? Känner ni er älskade?

Kram Eva


Den som sa det den var det- en bedragens bekännelser

Jag har en kompis, Sanna, som jag känt i ca 3-4 år. Hon har blivigt bedragen i flera förhållanden och har hela tiden pratat om hur synd det är om henne, att hon så ofta har blivigt sviken av olika killar. Om hur svartsjuk detta har gjort henne och att hon har hemska erfarenheter av otrohet och har svårt att lita på killar. Naturligtvis har hon fått alla mina sympatier- stackars lilla gumman sån otur hon har haft! Otrogna djäkla svin till killar har hon haft. 
Men för en tid sedan kom sanningen fram: Jag fick för mig att fråga om denna rara ängel någonsin varit otrogen själv? JODÅ! Hon har bedragit FLERTALET av sina pojkvänner mellan hon var 18 - och 30 år!!! Oj då, och det bara hände av sig själv eller? Nädå ni skall inte tro att hon ens en enda gång har tänkt: What goes around comes around... Lilla vän det du sänder ut får du tillbaka- förr eller senare.

Så tänk på detta gott folk. Killen som upprört berättar hur hans ex bedrog honom- hur rent är hans samvete?

Så om jag vore du, kille eller tjej som dejtar på internet skulle jag åtminstonde reflextera över vad hon/han skriver i sin profil om vad de ogillar- det kan nämligen säga mer om dem själv!

Jag har natruligtvis översatt och tolkat de vanligaste he he:

Så står det:   Jag ogillar självupptagna människor                                                                
Betyder egentligen: Jag ogillar när människor är mer upptagna med sig själva än av mig!

Så står det: Jag hatar falska och oärliga människor!
Betyder egentligen: Jobbigt när andra ljuger lika ofta som jag!

Så med andra ord: Den som sade det den var det! Kallas projecering och är jättelätt att komma åt. Fråga dina vänner vilka egenskaper som de ogillar mest av allt hos människor- och det svaret du får säger mer om din kompis än om någon annan.

God fortsättning:)

Eva


Hon får, jag ger- gissa vem som är bitterfittan!

Tja, vi är ganska olika vi mänskliga varelser.  Min vän Sarah och jag satt och diskuterade (båda singlar) gamla förhållanden och romanser. Sarah ser sina ex som "gåvor" och faktum är att hon kunde rada upp en massa gåvor hon fått av dessa killar! Hon har fått: datorer, portastudior, telefoner, dammsugare, dataprogram, köksbord, diskmaskin, tillgång till fri bil, datasupport etc etc, dvs det hon för tillfället har behövt.

Jag då: av en kille fick jag ett par rullskridskor.
I övrigt så har jag varit den som har gett, inte bara av min känslomässiga omsorg utan även av praktiska och materialla ting: mitt ex per fick jacka, jeans, tröjor, morgonrock mm. Jag fick av honom: en minikalender. Thats it.
Mitt senaste ex fick 6 st påslakanset (hans var gamla och trasiga). Medan jag fick vara barnvakt åt hans minderåriga son- medan han låg och vilade!

Kort och gott: jag blir utnyttjad för min godhet och snällhet, och Sarah ser till att hon får det hon behöver.

Sarahs inställning till killar: "vad kan de göra för mig, vad har de som jag kan få/behöver"?
Min inställning: "vad kan jag göra för honom, vad behöver han av mig"?.

Så vem tror ni vinner i det långa loppet? Sarah förståss, själv blir jag utbränd och dumpar killarna så snart jag ser vilken väg det barkar- och känner mig efteråt bitter att jag återigen fallit i fällan. Sarah kan sitta och räkna alla grejor hon har fått av sina ex. Så klart att hon känner att de är "gåvor"!

Som ni förstår måste jag ändra inställning helt om jag skall få nåt av det jag behöver överhuvudtaget.

Nåt annat intressant i sammanhanget är min och Saras olika "mest rädd för skall hända situation".
-Sarah är livrädd för att bli lämnad (och bli av med sina grejor ha ha).
-Och jag är mest rädd för att såra killarna. Jag är inte ett dugg rädd att bli dumpat- jag blir det sällan, utan jag är  mest rädd för förstöra för någon genom att krossa deras hjärtan.

Sarah är den svartsjuka ängsliga som får massa presenter, och jag är bitterfittan som gång på gång träffar gränslösa, egoistiska män som bara tar och tar och tar.

Beror våra olika förhållningssätt på våran plats i syskonskaran? Sarah yngst - en liten bortskämd lillasyster kanske? Som är van att få det hon behöver hjälp med?
Och jag är mellansystern som är van att se andra, och är gränslöst hjälpsam bara för att få en chans att vara med.

Sug på den du.
Eva

Vad kallar du dig på dejtingsiter? Undvik fallgroparna grabbar!

"perfektwomanforyou" "theoneyouwant" "kärleksökes190" "loveforever" "honestandgood"tja, så hade jag kanske kunnat kalla mig om jag skrev en profil på dejting site på internet.

Om jag inte haft den teori jag för tillfället har:

Att namnge sig själv som "bästa älskaren" "snyggast i stan" är ungefär som att killar med stort ego och liten självkänsla kör värstingbilen- medan den verkligt bra killen som är nöjd med sig själv- har en helt vanligt bil, som passar hans behov av komfort och användningsområde. Han behöver helt enkelt inte en bil för att attrahera brudar. Det gör han genom sin person och sitt sätt att vara.


Män som kallar sig för "buspojken", "lillejacob", "spjuvern" osv söker en mamma- och kommer lämna över allt ansvar på dig och hoppas att han kommer undan bara genom att vara charmig.


 "Trofast och ärlig", "uppmärksam på dig", "din för alltid" -har just presenterat sina största problem- utan att veta om det! Vill du ha en ärlig och trofast partner- ta inte den som kallar sig just det!


En man som är ute efter "vänskap- eller mer" är först och främst ute efter sexuella kontakter och bekräftelse (ex efter en separation), äkta kärlek är bara bonus och inte det egentliga syftet med internetdejting- han vill ha ragg/ligg, helst så många som möjligt!


En man som skriver "separerad" är relativt nyseparerad och egentligen inte redo för en ny seriös kärleksrelation. Hade han varit det hade han skrivit "singel". För den som inte kan stå för att den är singel- har helt enkelt inte kommit över sitt ex- och söker nu via internet bekräftelse från andra kvinnor i form av tillfälliga sexuella relationer.


En man som anspelar på sex alltför tydligt-  ex genom att kalla sig "25 centimeter" eller "träffas gärna för mysiga stunder" - är antigen tokdesperata för ett ligg- eller högkonsumenter av pornografi, som är den enda form de kan relatera till kvinnor.


En man som skriver långa listor som beskriver egenskaper på sin drömtjej- har precis beskrivit motsatsen till sitt ex. Vilket betyder att han inte kommit över henne- så spring tjejer!


En man som skriver vad han INTE vill ha, avslöjar sig direkt att hans ex var både otrogen, oärlig, inte ville ha sex, klagade jämt på honom osv- och hur kul är det som första information om en partner? Återigen- de är i full gång att bearbeta sin tidigare förhållande. Kanske nyseparerade, eller så var det flera år sedan men de har inte tagit tag i sitt liv förrän nu. De lever i det förgångna.


En man som lovar guld och gröna skogar i sin profil- har troligtvis ett stor ego, eller stora illusioner om hur en kärleksrelation skall vara. Kan också vara en "snackis". En liten varning skulle jag utfärda där...


En man som skriver väldigt kort profil- finns 3 alternativ till varför: En enkel man- som helt enkelt inte har mer att säga om sig själv är så, eller en man som vill gardera sig ifall hans nuvarande sambo kommer på honom, och säga att "det var inte så allvarligt- sökte bara vänner" typ, eller så är han så ny på singelmarknaden att han ännu inte har lärt sig att det krävs  lite ansträngning för att hävda sig i konkurransen!


En reko man då:) ?

Har ett alias som är relativt anonymt- men gärna ett substantiv, ett namn, eller ort, ex "Göteborg73", "Kalle48".
Namn som ger associationer,som ex "Musse Pigg" "Ringaren i Notre dam" eller likande, kan faktiskt stöta bort fel tjejer. Själv skulle jag har svårt att ta nån som kallar sig för "musse pigg" på allvar...  

Göransvensson- tja det går bort helt. Förmodligen en person som är både naiv och obildad- man avslöjar inte sitt fullständiga namn på internet! Öhh

Sen finns det lite mer vågade, men ändå "rumsrena" varianter" som beskriver ex ett intresse:
"sportig 31", "solochbad" , "fjällsemester2008" eller namn som syftar till yrket: "BondeiGävle", filosofen", "polis007". osv går väl också an.

Tycker ni att jag var för hård och dömande nu?

K Eva


Passa er för killar i underläge

Precis innan semestern fick jag nog. Dumpade John. Motivering till honom: "Mina känslor har svalnat, jag är inte kär längre". Förvisso sant men EGENTLIG motivation: John är för "liten" för mig, själsligen, andligen, ekonomiskt, socialt, status, rubbet. En kille i underläge vill alltid "slå". I det här fallet så körde han med "pikar" i syfte att höja sig själv och få mig att känna mig mindre. Avundsjuka- kommentarer som: "du får allt du pekar på, du är egoistiskt, du älskar dig själv va" osv haglade. Utnyttjande "kan du bjuda på krogen?" (han tjänar sämre än jag ex) osv. I övrigt gullig och snäll kille, men han var inget för mig. Kul så länge det varade.

TYvärr var han ingen värsting- älskare.

Så jag undrar fortfarande: När skall ja få chans till härlig, fantastisk sex? När jag var yngre hade jag turen att träffa härliga älskare. Varför har den trenden uteblivigt?

Hej svejs!

Eva


Calle har samma moraliska kod som en pedofil...

Kan kvinnor och män någonsin förstå varandra?
Skällde som sagt ut min killkompis Calle häromdagen. Han hade skapat sin egen "manliga moralkod" för att rättfärdiga att han knullar andra fastän han har flickvän. Ty han menar att han i början av deras förhållande för 6 månader sedan sagt att "han vill inte ha ett förhållande". De träffas regelbundet 2 ggr veckan. Men han tyckte det var helt ok sätta på andra brudar eftersom de har ett "öppet förhållande".

 -Vet din tjej om att ni har ett öppet förhållande och vet hon i så fall vad du menar med "öppet förhållande", frågade jag
-Jo, men det borde hon veta .sade Calle.
-Hur ska hon veta det om ni aldrig har pratat om det, sa jag

Med andra ord- tjejen har ingen aning om att hennes pojkvän är otrogen mot henne. Men Calle tycker inte han är otrogen eftersom de har ett "öppet förhållande". Som hon inte vet om att de har... Öhh

Så då skällde jag på honom som fan, djävla knullgubbe.

Nej, vill man ha ett öppet förhållande så får man också köra med öppna kort- och tala om för partnern att man också träffar andra. Att bara "anta" att den andra nog vet är att vara DUM I HUVUDET.
Ha ni öppna förhållande ni som vill, men se till att ni har det med likasinnande, med tjejer som också vill ligga med flera killar.

Fy fan för karlar som skapar sina egna moralkoder.
Ty Calle hävdade att "kvinnor är mer attraherade av män som är otrogna, eftersom kvinnorna då föder mer söner som också kommer att vara med många kvinnor, på så sätt får kvinnan sina gener väl spridda. Det ligger i bioligin att män skall sprida sin säd".

Skitsnack säger jag.

Pedofiler har också sin egen "moraliska kod" då de hävdar att
"barn behöver en vuxen mans kärlek", "en flicka är könsmogen då hon börjar få bröst vid 9 års ålder och behöver därför tidigt initeras i den sexuella njutningen". Så så rättfärdigar pedofiler våldtäkt på barn.
Precis som min kompis Calle rättfärdigar sin otrohet med att " kvinnor föredrar otrogna män, det är vad kvinnor egentligen vill ha". Och dessutom hävdar att de har ett öppet förhållande. Problemet är att hans tjej, (12 år yngre dessutom) inte har en aning om de andra tjejerna. För hur fan skall hon veta det?

Hur svårt är det att vara ärligt? Och hur skall jag kunna vara vän med Calle som är ett otroget svin? 
Och hur fan kan man vara i ett "öppet förhållande" om bara ena partnern känner till detta? Ett öppet förhållande innebär att BÅDA PARTER är införstådda i vilken slags relation de har. Om inte- så är det OTROHET.

Eva


Han kände sig bortglömd- men jag då!?

Min vän ringde idag. Vi har inte hörts på 3 dagar. Jag har behövt en paus, och eftersom han inte heller hört av sig så tänkte jag att han nog behövde det med. Men den gubben gick inte- tydligen. Helt plötsligt är allt mitt fel!? Det är JAG som dragit mig undan och inte hört av mig. Han har varit orolig och inte vetat om jag rest bort eller om det har hänt något. Men lille vän- du kunde väl ringt och kollat då?! Så jag sade förlåt, det var inte min mening med att oroa honom -och att jag vill träffa honom snart. 

Herregud. Hur skall vi räcka till till varandra? Jag känner mig helt slut, känner att jag har gett för mycket. Om han också känner att han ger mer än han får- ja då får vi väl lägga ner och skiljas som vänner. Man skall ju må bra med varandra ju! Jag skall ta ett ordenligt snack med min vän. Och om han inte kan förstå mig, eller vill förstå, ja då blir det ett helt annat läge. Man måste ju kunna prata med varandra! (inte för att jag har försökt, men tanken är god ha ha).

Nå nå skam den som ger sig.
Idag blev jag kär igen- i min älskade pojkkompis Calle. Han ger mig så otroligt mycket de korta stunder på året vi har tillsammans. Han vet saker om mig som få vet. Jag kan fråga honom till råds i alla slags frågor. Han har ALLTID svar. Han är mitt moraliska kompass, känslomässiga stöd och världens bästa businessrådgivare! Han är GULD värd. Vi ses inte särskilt ofta- men han dyker upp som gubben i lådan, ger mig svar på mina livsfrågor- och vips, försvinner ur mitt liv igen. Jag önskar han vore dökär i mig, men det är han tyvärr inte. Så jag får tacka för godbitarna och hoppas jag en dag träffar en man som jag kan prata med lika bra som honom. Och som förstår mig och kan ge lika bra råd som Calle kan ge. För jag BEHÖVER honom verkligen.

Har funderar så mycket på vad jag skall ha en karl till överhuvudtaget, förutom som spermadonator då den dagen jag vill ha barn. Min vän Linda svarade direkt: Jag MÅSTE ha en karl! Att ha sex med? Frågade jag? JA, jag klarar mig inte utan sex! sa min vän Linda. Sexiga Linda med ett oerhört tillfredställande sexliv. (inte alls avundsjuk nej då- helt GRÖN är jag!). Och jag som är så sexintresserad, får i snitt en orgasm varje dag, pratar gärna med sex med mina vänner, uppdaterar mig på litteratur osv. VARFÖR HAR JAG INTE ETT FANTASTISK SEXLIV då?

Öhh jag fattar INGENTING av den här världen. Blä.

Eva


Bitchiga tjejer får de bästa männen:(

3 dagars lång paus från killen jag dejtat i 6 veckor. Välbehövligt eftersom jag känner mig helt slutkörd. Relationen med honom har dränerat mig på energi. Jag känner mig trött, orkeslös, deppig och apatisk. Så- i slutändan är det precis som vanligt: ett par veckor in i en relation och jag är färdig. Har gett och gett och gett men inte fått lika mycket tillbaka. Denne John är visserligen jättegullig och omtänksam. Men jag är snäppet värre och det TÄR på mig. Jag är så bra på att ta ansvar för hur andra känner det och mår och hela förra veckan var ex full av andras barn, bla Johns, ja jag fick som vanligt ta hand om alla andra, se till att folk har det bra, får mat, får sina behov tillgodsedda. Men JAG då? Kan ärligt säga att det finns inte en djävel som bryr sig om det. Och nu är jag slut. Kaputt. Färdig. Vill leva ensam resten av mitt liv. För relationer med män ger mig i slutändan INGENTING. Min godhet, skönhet, välvilja, omtänksamhet, humor, fixar och donar, villig i sängen osv osv, ställer upp för allt och alla. Jättetrevlig för min omgivning förståss. Och för killar.
För så här är det:
Om man som kvinna vill ha en riktigt bra man, och behålla honom så måste man vara:
KRÄVANDE
BITICHIG
KONTROLLERNADE
TJATIG
EGOISTISK

Så vi snälla tjejer bränner ut oss på egoistiska pojkar, men bitchiga, otrevliga tjejer som beter sig som skit mot sina karlar får de bästa männen. Hur fan kan det bli så.

Jo, för män ger bara det de MÅSTE. De ger inte ett uns mer än vad som krävs av dem. Så som tjej måste du vara på karlarna hela tiden och BE, KRÄVA om det du behöver. För annars slappnar ni av helt. Eller hur?
Men så funkar det inte i kvinnornas värld. Vi LÄSER av vad våra vänninnor behöver. Vi SER varandra. Vi behöver inte alltid tala om hur det är, vi kvinnor förstår varandra. Så varför kunde jag inte bara lespisk? Så ENKELT!

Eva som skall leva ensam resten av sitt liv

Mormor har rätt om min kille

Min mormor har rätt: Innan jag och John har lärt känna varandra bättre och bestämt oss om vi skall fortsätta vara ihop eller inte, så skall vi inte blanda in hans underbara 4årige son. Lille killen har börjat bli väldigt fäst vid mig, trots att vi bara träffats ett par gånger... Ungen är underbar och jag tillbringar gärna tid med honom. Men som sagt det är ju inte honom jag skall bestämma mig för. Det är hans far! Så jag skall försöka styra in träffarna med John de veckor han inte har sitt barn. Annars är John väldigt frikostig med sin son. Men i slutändan är det barnet som drabbats vid en eventuell separation. Och han har ju redan varit med om en, stackaren. Och jag vill honom inget ont! Det skär i mitt hjärta om jag skulle göra söta barnet ledset på något sätt.

Så så är det. I övrigt har jag och John inte hörts alls idag. Första gången det händer. Ganska skönt. Måste man prata i telefon 4 ggr per dag samt skicka 10 sms från tidig morgon till sen kväll. Nej, vi kan båda behöva en liten "paus".

Fast liiite orolig blir jag allt. Han har väl inte tröttnat? Nej nu skall vi båda vila upp oss från varandra och träffas när vi börjar längta riktigt mycket. Så tycker jag i alla fall. Blir det inte roligare då? Har haft väldigt intensiv kontakt senaste veckorna. Nästa så jag glömmer bort varför jag lever. Hallå-vart tog mitt liv vägen! Hur var det nu, vilka var mina storslagna planer denna gång? Min mormor sade också att "Eva, om du vill hålla på med så många olika projekt som du gör så skall du nog inte ha en karl"

Jahapp. Så skall mitt liv krympa och mina möjligheter bli sämre bara för att jag är i ett förhållande?

Hmm måste fundera lite mer på saken.

Eva

Vår älskade erigerade penis!

Fick sms från väninna igår: "Full erektion igår kväll och i morse! Skönt pust! " Tydligen hade det älskade paret haft en "svacka", och mannen fått panik och kvinnan med när "saken helt plötsligt gav vika för att stanna helt nere" så att säga. Men ett par dagar senare så var allt ok igen, tydligen! Jag och min väninnna undrade vad "fallet" hade berott på. Nervositet? Prestationsångest? Har själv haft erfarenheter då den har "lagt av" och förståss blivigt nervös om det varit mig (?!) det var fel på. Och så blir man lika glad (läs: lättad) då det plötsligt funkar igen. För som jag sa till min väninna:

Jag skiter i om han inte får upp den- bara jag har det skönt och får mitt!
Ja i viss mån är det faktiskt sant. Sluta bry er så mycket om ståndet, det kommer och går så att säga.
Slicka och smek oss så länge! Så är i alla fall en part MKT glad;)

Eva

Vart tog kärleken vägen?

I går var jag övertygad att jag älskar John, min förälskelse sen 6 veckor. Idag känner jag mig sur, irreterad på honom och vill helst vara ifred. Han är inte alls rätt för mig längre. Igår var han mannen i mitt liv. HUR FAN GÅR DETTA TILL?

Jag känner mig nog lite instängd. Jag är så himla snäll och gullig jämt. Nu har jag tröttnat på mig själv och vill sura, bråka och göra uppror och vara uppkäftig och ful i munnen, svära, vara tuff och galen. Inte rara söta Eva med det fina väna leendet. Jag vill ha tillbaka fräcka Eva, Sassy Eva.

Vart tog jag vägen? Varför blir jag som krymp en tid in ett förhållande? Inte undra på att singellivet passar mig bäst!
Så jag får vara mig själv fullt ut.

Djävla karlar. Allt är deras fel, förståss;)

Kram Eva

Orgasmen kom-nu kliar det!

Nu har vi nått himmelska njutningens höjder tillsammans- det var fint. En vecka senare kliar det där nere. Och jag som aldrig haft nån könssjukdom, underlivssvamp eller ens urinvägsinfektion. Hmm har jag fått Kli?


Jag är min dejts flickvän...?

Killen jag dejtat en månad, John, berättade idag att han talat om för en arbetskamrat att "han är tillsammans med Eva, och att hon är hans flickvän nu". Jag blev GLAD men också lite full i skratt. Min dejt är en riktig "förhållande" -kille, där jag är en singeltjej ut i fingerspetsarna. Men det är väl inget som hindrar att jag dejtar min pojkvän haha:)

Här är vår statistik när det gäller relationer:
Sambo: han 3 ggr, jag 1 ggr
Antal befrukningar han 3 ggr jag 0 gånger¨
Antal barn han ett barn , jag noll barn
Antal förlovningar han 3 st, jag 0 st
Antal singelår from 18 års ålder: han max 3 år, jag betydligt fler
Hur länge varit singel fram till nu: han 2 år, jag 4 år

Fast ingen av oss har varit gift och vi är födda på samma dag- lika va! ;)

Eva


Han vill också ha bekräftelser!

Lustigt. Är så van att få allt serverat från mans-hållet, men nya killen John, ja det funkar inte riktigt så. Där är det mer jämställt. Att jag också hör av mig, skickar sms och ringer. Inte bara han. Och det borde ju vara bra sak- eller hur?

Men jag är så, tja otillfredställd. Och efter så många dåliga älskare på varandra, tja, jag är fan frustrerad. Jag hoppas min nye kille rycker upp sig och anstränger sig lite mer. Eller skall jag anstränga mig mer??? Är det samma sak som med ringandet och sms? Skall jag vara lika "duktig" tillbaka i sängen? Äh va fasiken, snart fixar jag orgasmerna själv. Är det nåt jag INTE fått serverat så är det det senare.

Vart tog mina orgasmer vägen? (inte de jag fixar själv förståss, det är som klockverk förståss).

Eva- som blir en allt sämre älskarinna ju mer åren går...

RSS 2.0