När ska man dumpa sin älskare?
Men, de har nu vänslas en period, ca 2 månader, träffas för att ha sex, och nu börjar "the downside" of it.
Han blir mer och mer nonchalant, sexet mindre njutbart osv.
Så- när skall man göra "slut med sexet"?
1. När det är på "topp" så att man kan rida på goda minnen?
2. När det börjar avta och inte känns lika roligt längre- dvs mellantiden?
3. Eller när det är helt ointressant, när man börjar känna sig utnyttjad för sex?
Ungefär som att "gå hem från festen när det är som roligast" så är det det du minns i morgon bitti när du vaknar, stanna inte tills du är för full och för trött och det är jobbigt ta sig hem, det är den sista timmen man minns när man vaknar.
Jag "boostade" mig själv, en kärlekspresent, med sex och mys och underbara konversationer och skidturer med min älskare och vän i 2 veckors tid. Nu har han åkt hem till Holland. och sin flickvän. Hmm.
Jag tror man skall göra slut med sexet när det slutar vara lika roligt. Dvs dra sig ur innan det känns pest. För har man ingen framtid tillsammans så känns det förr eller senare som pest om man inte slutar. Somebodys gonna get hurt typ.
Så jag röstar för det. Det är dagens tips;
Ha kul så länge det varar- men när det är mer krångel än roligt- DUMPA!
Så håller du dig pigg och glad tills du träffar någon på "riktigt":)
Kram Eva
Min gamla älskare håller fortfarande
Efter 14 månader möts vi igen. Jag är så redo för hans kärlek. Min älskade betydligt äldre amerikan, så kärleksfull, så harmoniskt. Vi trivs så bra ihop, har så mycket att prata om, berör varandra, älgskogen är en totalupplevelse, all närhet, värme, lek och trygghet. Könsdelarna är lika mysiga och betydelsefulla som en arm, ett lår, en mjuk kind. Hela min kropp älskas och berörs. Jag vet att han snart åker tillbaka igen. Vi har provat förut, det funkar inte med en kontinent emellan. Jag vet inte ens om vi har försökt. Jag antar att det finns flera sorters kärlekar? Och han alltid kommer att finnas i mitt hjärta. Och att vi alltid kommer att ses igen. Det går ju an så länge jag är singel. Antar att jag kan se detta som en kärleksfull present till mig själv inför kärleksfulla året 2009, då jag hoppas träffa en livskamrat. Gamla älskare i all ära, men jag vill ha någon som finns här för mig hela tiden. Frågan är om man kan få ha det så här fantastiskt jämt då? I så fall skulle jag vara så lycklig varje dag att jag skulle sväva på moln och alltid le. Och vem lever så? Känner ni någon som lever med en stor fantastiskt kärlek? Vet min mor gör det- med min far.
Hur gör ni alla andra? Lever ni i kärlek? Känner ni er älskade?
Kram Eva
