Kan inte Jugge-killar ta ett NEJ?
Göran, som ni vet var så himla tjatig och på, försökte få mig, övertala mig med alla möjliga argument till saker som jag inte ville, sen när jag då klippte honom, vände han och ville till 100% gå mig till mötes, och sen var vi där igen, han frågade, jag sade nej, han försökte övertala, ett himla tjat, jag dumpar honom igen, han är på och visar att han är gullig kille, jag går på den "lätta" igen och nu har jag tröttnat och insett att han kommer alltid försökta kontrollera mig, inte acceptera ett nej osv. (saken var den att vi skulle ses på en andra dejt, och han föreslog att jag skulle bjuda hem honom, jag sade nej, vi träffas ute istället, han började tjata, vi behöver ha sex bara för att vi ses hemma hos nån, vill bara få chans att prata ostörd med dig och en massa skit. Jag sa nej, nej det går inte. Men han GAV sig inte! Hur normalt är det? Till slut gav han med sig och vi skulle ta en lördagspromenad. Men jag ändrade mig, kändes inte alls bra att träffa den killen, han verkar ju vilja kontrollera mig. Så jag har sagt by by och ignorerar hans övertalningsförsök totalt. Han skriver tom sms "vad söt du är när du gör så här" och menar att jag dumpar honom. Som om han tänder på att jag säger nej!??? Som att det vore ett spel- en lek?
Min vän Vera sade när jag berättade att: han är Jugoslav va, dom killarna är så där, tjatar och tjatar, till tjejerna säger ja till slut. Hon hade dejtat en jugge för flera år sedan och hon kände igen beteeendet. "han fick mig att gå med på saker jag egentligen inte ville, han kunde inte ta ett nej, utan skulle till varje pris få sin vilja igenom".
Helt osvenskt faktiskt.
Men beror Görans "inte acceptera ett nej- beteende" på att han är:
1. potentiell kontrollernade kvinnomisshandlare
eller på att han är 2. Jugoslav?
Är Jugoslaviska tjejer vana att säga nej, nej och att killar tjatar, att det är en del av spelet liksom?
Och den som tjatar mest vinner sin brud?
Är det någon som har erfarenhet av jugoslaviska killar?
Eva Undrar
killar vill alltid ha sex efter det är slut...
Efter att förhållandet/datandet/relationen/romansen/äktenskapet är över så kan alla (ja, jag skriver alla) män tänka sig att vara KK (knullkompis) med sitt ex.
Jag slutar aldrig att förvånas.
En episod jag minns, sprang en del på Riche och hade promenadsällskap en bit på vägen hem genom stan av en trevlig kille, kortare än mig, jag förstod att han inte var intresserad av mig och jag var inte heller intresserad, han hade glansig finlandsfärje kavaj (jag trodde han var bög faktiskt!), men trevlig och vi pratade om livet och det kändes tryggt att få sällskap en bit på vägen.
När vi skall skiljas åt säger han: ja, det var kul att träffas du får ha det så bra- såvida du inte vill bjuda hem mig på fika.
Va! Den här kille var INTE intresserad av mig eller min typ. Men LIGGA med mig ville han!
Jag tackade nej förståss. Det här har jag varit med om tusen gånger.
En annan date, 6 år yngre kille jättegullig, vi var på en underbar första date, en promenad och fika i Hagaparken och skulle ses igen, när jag ställde in 2:a daten pga mitt ex spökade. Han förstod. Sen kom det SMS: Hör av dig om du känner lusten så ställer jag gärna upp *blink blink*. Jag blev visserligen glad. Men ändå. De försöker alltid.
Jag kan inte dra alla exempel här, men det är många, många! Dåligt-sex Jonas om ni minns, efter att jag sagt att jag inte tror det skall bli något mellan oss- så bjuder han i nästa sekund in sig själv för att komma och ha sex med mig! Vad tror han! BLÄ! Hur tänker killar egentligen? Är ni så desperata att få ett ligg att ni försöker hålla dörren öppen till alla kvinnor som någonsin visat er sitt intresse?
Eva
Jag vill ha tillbaka min slake drömkille. Varför smet han?
Allt var toppen, vi hade avverkat alla kulturella sevärdheter man kan geonföra en och samma eftermiddag i vår fantastiska stad. Vi hade träffats fem ggr tidigare och allt kändes bara bättre och bättre. Middag hemma hos mig som vi tillsammans lagar med små nyp, kyssar och skratt. allt var helt enkelt underbart. Lite hångel i soffan efter maten. Jag sitter i hans knä och och en tuff men upphetsande massage av min nytejpade och opererade bröst (bröstförminskning)och stödjande BH, Aj vad ont det gjorde. Ingenting hade jag sagt. När skulle det ha skett? På museet i stan? I konsumbutiken där vi handlade mat? Nej, det blev helt enkelt inte tillfälle. Vi hamnade i sovrummet och upphetsningen steg i tempo. Stöd-BH:n föll av, och då kom det. Det är något jag måste berätta för dig. Panik i hans ögon, vadå? har du någon sjukdom? är du gravid? -Jag är tejpad under brösten, ok?<br />Allt stannar av, panik utbryter i blicken, penis slaknar och vill aldrig vakna till igen. Ändå en underbart gullig man som vill göra allt för tillfredställa mig, som han också lyckas med till slut. Jag lyckas även få honom att ropa ut sin vällust efter ett antal halande rörelser av hans ännu mycket slaka penis. Nästa morgon älskvärda ord till varandra. Jag följer honom till tåget och vi kysser varandra farväl. Det var ord och inga visor ska jag säga. Grabben hörde aldrig av sig mer. Han gick in i sin grotta och kom inte ut igen. Det är nu två veckor sedan, Vad hände?? Mina tankar snurrar runt i skallen. Var jag för mager? Var tejpbitarna för avtändande? Var jag ful osminkad på morgonen? Var kaffet för svagt? Hade han aldrig sett en stadig stödjande BH förut? Eller var det faktiskt så att han skäms över att han inte fick upp den? Hur ska jag veta? Jag ville inget hellre än att träffa honom igen. Jag menar, ingenting kan ju bli sämre än så här. Vi har ju världens bästa utgångspunkt att ugå från nästa gång. Vi var båda spända och ville att allt skulle bli så bra. det slutade med katastrof. Måste man då bara avbryta allt det fina vi påbörjat? Kan man inte ge det en chans till och skratta lite åt eländet istället. Jag skulle vilja veta hur pass avgörande det är för en man att han inte får upp den? Det kan ju faktiskt hända vem som helst. Vi hade en underbar relation som jag tror var ömsesidig.
Lina
