Eva och Linas Betraktelser

Nu så är allt bra igen. Mellan mig och min dejt John. 24-timmars dejten förra helgen var underbar. Men efter det blev jag lite deppig, hade ingen lust prata med honom, visste inte varför, vi hördes lite per sms, han frågade om jag ville ses igen, jag sa ja, men inget blev bestämt.

Så- en vecka senare tänkte jag (i lördags morse). Äh va fan, det blir inget med den här killen. Skiter i det här nu, han verkar ju inte vara så intresserad och jag vet inte om jag är det heller. Ja, ja ännu ett kapitel i min bok.

Men så ringer han på lördag förmiddag! Och börjar med att sjunga vår "låt" och jag blir så full i skratt, och vi pratar och har trevligt och sms:ar hela dagen fram och tillbaka. Söndagen likaså. Måndagmorgon fick jag ett mess: "hade hellre legat kvar i sängen med dig än att gå på jobbet" (ja, ja kan ju tolkas som att han är skitless på jobbet hö hö). Det var faktiskt första sms med  mer sensuell antydan.

Så nu vill jag träffa honom igen!
Men förra veckan, PMS, lite förvirrad, ville bara vara i fred.
Nu- bra igen!
Och han uppför sig ju sig lite piggare nu också. Lille vännen:)

Kanske vi både fick lite närhetschock. Två singlar som har supertrevlig och hinner med allt för mycket på ett och samma dygn. För även om det var supermysigt så har vi bara känt varann i ett dygn, men uppfört oss som vi hade känt varandra sen barndomen. Och då blir förväntningarna för höga för att det skall kännas bra.

Så att dra sig tillbaka- för att hämta andan är kanske inte så dumt ibland.
Bara man är välkommen tillbaka. Och nu var både John och jag bortresta över helgen, så vi "slapp" träffas direkt.
Och nu när vi ses igen, har det nästan gått två veckor, man får börja om lite från början, vilket blir mycket mer avslappnat!
Tror jag.

Eva