Eva och Linas Betraktelser

3 dagars lång paus från killen jag dejtat i 6 veckor. Välbehövligt eftersom jag känner mig helt slutkörd. Relationen med honom har dränerat mig på energi. Jag känner mig trött, orkeslös, deppig och apatisk. Så- i slutändan är det precis som vanligt: ett par veckor in i en relation och jag är färdig. Har gett och gett och gett men inte fått lika mycket tillbaka. Denne John är visserligen jättegullig och omtänksam. Men jag är snäppet värre och det TÄR på mig. Jag är så bra på att ta ansvar för hur andra känner det och mår och hela förra veckan var ex full av andras barn, bla Johns, ja jag fick som vanligt ta hand om alla andra, se till att folk har det bra, får mat, får sina behov tillgodsedda. Men JAG då? Kan ärligt säga att det finns inte en djävel som bryr sig om det. Och nu är jag slut. Kaputt. Färdig. Vill leva ensam resten av mitt liv. För relationer med män ger mig i slutändan INGENTING. Min godhet, skönhet, välvilja, omtänksamhet, humor, fixar och donar, villig i sängen osv osv, ställer upp för allt och alla. Jättetrevlig för min omgivning förståss. Och för killar.
För så här är det:
Om man som kvinna vill ha en riktigt bra man, och behålla honom så måste man vara:
KRÄVANDE
BITICHIG
KONTROLLERNADE
TJATIG
EGOISTISK

Så vi snälla tjejer bränner ut oss på egoistiska pojkar, men bitchiga, otrevliga tjejer som beter sig som skit mot sina karlar får de bästa männen. Hur fan kan det bli så.

Jo, för män ger bara det de MÅSTE. De ger inte ett uns mer än vad som krävs av dem. Så som tjej måste du vara på karlarna hela tiden och BE, KRÄVA om det du behöver. För annars slappnar ni av helt. Eller hur?
Men så funkar det inte i kvinnornas värld. Vi LÄSER av vad våra vänninnor behöver. Vi SER varandra. Vi behöver inte alltid tala om hur det är, vi kvinnor förstår varandra. Så varför kunde jag inte bara lespisk? Så ENKELT!

Eva som skall leva ensam resten av sitt liv