Jag är min dejts flickvän...?
Killen jag dejtat en månad, John, berättade idag att han talat om för en arbetskamrat att "han är tillsammans med Eva, och att hon är hans flickvän nu". Jag blev GLAD men också lite full i skratt. Min dejt är en riktig "förhållande" -kille, där jag är en singeltjej ut i fingerspetsarna. Men det är väl inget som hindrar att jag dejtar min pojkvän haha:)
Här är vår statistik när det gäller relationer:
Sambo: han 3 ggr, jag 1 ggr
Antal befrukningar han 3 ggr jag 0 gånger¨
Antal barn han ett barn , jag noll barn
Antal förlovningar han 3 st, jag 0 st
Antal singelår from 18 års ålder: han max 3 år, jag betydligt fler
Hur länge varit singel fram till nu: han 2 år, jag 4 år
Fast ingen av oss har varit gift och vi är födda på samma dag- lika va! ;)
Eva
Han vill också ha bekräftelser!
Lustigt. Är så van att få allt serverat från mans-hållet, men nya killen John, ja det funkar inte riktigt så. Där är det mer jämställt. Att jag också hör av mig, skickar sms och ringer. Inte bara han. Och det borde ju vara bra sak- eller hur?
Men jag är så, tja otillfredställd. Och efter så många dåliga älskare på varandra, tja, jag är fan frustrerad. Jag hoppas min nye kille rycker upp sig och anstränger sig lite mer. Eller skall jag anstränga mig mer??? Är det samma sak som med ringandet och sms? Skall jag vara lika "duktig" tillbaka i sängen? Äh va fasiken, snart fixar jag orgasmerna själv. Är det nåt jag INTE fått serverat så är det det senare.
Vart tog mina orgasmer vägen? (inte de jag fixar själv förståss, det är som klockverk förståss).
Eva- som blir en allt sämre älskarinna ju mer åren går...
Men jag är så, tja otillfredställd. Och efter så många dåliga älskare på varandra, tja, jag är fan frustrerad. Jag hoppas min nye kille rycker upp sig och anstränger sig lite mer. Eller skall jag anstränga mig mer??? Är det samma sak som med ringandet och sms? Skall jag vara lika "duktig" tillbaka i sängen? Äh va fasiken, snart fixar jag orgasmerna själv. Är det nåt jag INTE fått serverat så är det det senare.
Vart tog mina orgasmer vägen? (inte de jag fixar själv förståss, det är som klockverk förståss).
Eva- som blir en allt sämre älskarinna ju mer åren går...
Han kommer i morgon!
I morse ringde John och sade att han tänkt komma förbi mig efter jobbet, jag flyttade fram honom till i morgon efter jobbet. Ska bli roligt med besök! Tror jag skall överraska med att ha förberett ljus, vin, glas, och kvällssnacks på balkongen efter vi har varit på vår utflykt. Det kan väl bli bra:) Det är första gången han är hemma hos mig.
I dag frågade min mormor hur det gick med killarna- och jag berättade att jag träffat John här och att han skall komma i morgon. "Åh, hoppas nu han är den rätta killen för dig Eva, det vore så roligt för dig" utbrast min mormor (92 år).
Jag sa: Mormor, nu ska vi inte förhasta oss, jag känner honom knappt, jag vill slippa tänka utan bara ha trevligt nu, det får bli som det blir mellan oss.
Och mormor sa: Ja, Eva, nu ska du bara ha trevligt, ta en dag i taget lilla gumman, och så ring mig och berätta hur det går.
Vilken underbara mormor va. 90 bast och hur cool som helst.
Eva
Bara en vanlig närhetschock-ju!
Nu så är allt bra igen. Mellan mig och min dejt John. 24-timmars dejten förra helgen var underbar. Men efter det blev jag lite deppig, hade ingen lust prata med honom, visste inte varför, vi hördes lite per sms, han frågade om jag ville ses igen, jag sa ja, men inget blev bestämt.
Så- en vecka senare tänkte jag (i lördags morse). Äh va fan, det blir inget med den här killen. Skiter i det här nu, han verkar ju inte vara så intresserad och jag vet inte om jag är det heller. Ja, ja ännu ett kapitel i min bok.
Men så ringer han på lördag förmiddag! Och börjar med att sjunga vår "låt" och jag blir så full i skratt, och vi pratar och har trevligt och sms:ar hela dagen fram och tillbaka. Söndagen likaså. Måndagmorgon fick jag ett mess: "hade hellre legat kvar i sängen med dig än att gå på jobbet" (ja, ja kan ju tolkas som att han är skitless på jobbet hö hö). Det var faktiskt första sms med mer sensuell antydan.
Så nu vill jag träffa honom igen!
Men förra veckan, PMS, lite förvirrad, ville bara vara i fred.
Nu- bra igen!
Och han uppför sig ju sig lite piggare nu också. Lille vännen:)
Kanske vi både fick lite närhetschock. Två singlar som har supertrevlig och hinner med allt för mycket på ett och samma dygn. För även om det var supermysigt så har vi bara känt varann i ett dygn, men uppfört oss som vi hade känt varandra sen barndomen. Och då blir förväntningarna för höga för att det skall kännas bra.
Så att dra sig tillbaka- för att hämta andan är kanske inte så dumt ibland.
Bara man är välkommen tillbaka. Och nu var både John och jag bortresta över helgen, så vi "slapp" träffas direkt.
Och nu när vi ses igen, har det nästan gått två veckor, man får börja om lite från början, vilket blir mycket mer avslappnat!
Tror jag.
Eva
Så- en vecka senare tänkte jag (i lördags morse). Äh va fan, det blir inget med den här killen. Skiter i det här nu, han verkar ju inte vara så intresserad och jag vet inte om jag är det heller. Ja, ja ännu ett kapitel i min bok.
Men så ringer han på lördag förmiddag! Och börjar med att sjunga vår "låt" och jag blir så full i skratt, och vi pratar och har trevligt och sms:ar hela dagen fram och tillbaka. Söndagen likaså. Måndagmorgon fick jag ett mess: "hade hellre legat kvar i sängen med dig än att gå på jobbet" (ja, ja kan ju tolkas som att han är skitless på jobbet hö hö). Det var faktiskt första sms med mer sensuell antydan.
Så nu vill jag träffa honom igen!
Men förra veckan, PMS, lite förvirrad, ville bara vara i fred.
Nu- bra igen!
Och han uppför sig ju sig lite piggare nu också. Lille vännen:)
Kanske vi både fick lite närhetschock. Två singlar som har supertrevlig och hinner med allt för mycket på ett och samma dygn. För även om det var supermysigt så har vi bara känt varann i ett dygn, men uppfört oss som vi hade känt varandra sen barndomen. Och då blir förväntningarna för höga för att det skall kännas bra.
Så att dra sig tillbaka- för att hämta andan är kanske inte så dumt ibland.
Bara man är välkommen tillbaka. Och nu var både John och jag bortresta över helgen, så vi "slapp" träffas direkt.
Och nu när vi ses igen, har det nästan gått två veckor, man får börja om lite från början, vilket blir mycket mer avslappnat!
Tror jag.
Eva
Bli en bättre älskare/älskarinna- bästa boktipset!
Blir en bättre älskare/älskarinna och läs boken som har allt: " Mars åtrår Venus, Venus älskar mars" av John Gray. I kort handlar den om att "kvinnor behöver känna sig älskade för att ha lust till sex, män behöver sex för att känna sig älskade". Ja, då kan ni tänka er förtsättningen. Vi män och kvinnor är VÄLDIGT olika....
Läs mer om boken här:
Läs mer om boken här:
Varför har jag ingen lust att prata med honom?
Min dejt var underbar, vi har sagt att vi skall ses igen, och det ser jag verkligen fram emot. Men jag har ingen lust att prata med honom ex i telefon! Just nu vill jag bara vara i fred. Ha min PSM, träffa vännerna, åka hem till mamma över helgen, bara bry mig om mig själv. Vet inte om jag riktigt orkar släppa in någon i mitt liv just nu. Hur mycket skall jag orka bry mig om en kille? Fikade med Jenny idag, och jag tog upp detta "problem". och vi tyckte båda att "var det rätt" så skulle man vilja "prata i telefon i timmar med sin dejt hela tiden". Men hur sant är det?
Är det ett kriterium på att man har hittat rätt kille?
Att man vill prata i telefon i timmar och umgås hela tiden?
Öhh jag fattar ingenting av det här livet. Den som lever får se.
Räcker det inte bara att man vill ses igen?
Fast jag undrar om den här kille inte är lite för *"liten" för mig? Trots vår "själsliga kontakt".
Jag kanske är för smart för honom? Och så skall jag försöka göra mig mindre hela tiden så att han inte får mindervärdskomplex? Det har jag varit med om tusen gånger- som en djävla följetång, att man (jag) hela tiden måste parera så att jag inte tar över genom att visa hur smart och klok jag är. Fan jag vill ha nån som överträffar mig.
Eller så är John djävligt smart. Vem vet han kanske överraskar mig. Och jag har förhoppningsvis fel.
Jag älskar att ha fel. Har så mycket planer och föreställningar så jag skulle kunna skriva nästa års stadsbudget. Hoppas han är någon som "ruskar om" mig litegrand...
Reser bort i morgon, så vi kan ändå inte ses förrän nästa vecka. Bra för jag känner mig så ful när jag har PMS. Men brösten är i och för sig som finast då- uppsvällda och stora. Och sen är det mensen- ofräschetens tid.
Fast om jag drar mig till minnes har då mens aldrig hindrat mig från att ha sex ha ha.
Fast det var då det. Nu vill jag ha sex på ett helt annat sätt. Jag vill ha tid på mig.
Eva
Är det ett kriterium på att man har hittat rätt kille?
Att man vill prata i telefon i timmar och umgås hela tiden?
Öhh jag fattar ingenting av det här livet. Den som lever får se.
Räcker det inte bara att man vill ses igen?
Fast jag undrar om den här kille inte är lite för *"liten" för mig? Trots vår "själsliga kontakt".
Jag kanske är för smart för honom? Och så skall jag försöka göra mig mindre hela tiden så att han inte får mindervärdskomplex? Det har jag varit med om tusen gånger- som en djävla följetång, att man (jag) hela tiden måste parera så att jag inte tar över genom att visa hur smart och klok jag är. Fan jag vill ha nån som överträffar mig.
Eller så är John djävligt smart. Vem vet han kanske överraskar mig. Och jag har förhoppningsvis fel.
Jag älskar att ha fel. Har så mycket planer och föreställningar så jag skulle kunna skriva nästa års stadsbudget. Hoppas han är någon som "ruskar om" mig litegrand...
Reser bort i morgon, så vi kan ändå inte ses förrän nästa vecka. Bra för jag känner mig så ful när jag har PMS. Men brösten är i och för sig som finast då- uppsvällda och stora. Och sen är det mensen- ofräschetens tid.
Fast om jag drar mig till minnes har då mens aldrig hindrat mig från att ha sex ha ha.
Fast det var då det. Nu vill jag ha sex på ett helt annat sätt. Jag vill ha tid på mig.
Eva
Varför så svårt med närhet?
Fick just ett sms från John jag hade 24-timmars dejt med i helgen: vill du ses igen? Mitt svar: Ja, gärna:)
Herregud, vaknade i morse och kände mig heldeppig, tänkte att fan vad det är jobbigt att träffa någon, leder bara till ångest och en massa frågor och bekymmer, när skall jag bli normal och ta allt med en klackspark? När jag gick och lade mig igår var min enda önskan att få lära känna John bättre. Fan vad det är jobbigt att inte känna någon så bra. Jag har sånt stort behov av att få prata om hur jag tänker det och hur jag känner om saker som kommer upp, och det är så himla lätt och enkelt att prata om livet med mina vänner, både stort och smått och jobbiga saker och bra saker. Men så fort en man kommer för när sluter jag mig som en mussla. Och blir: tyst. Helt plötsligt säger jag ingenting- men tänker desto mer. Hur fan skall man kunna vara öppen mot någon. Att inte vara det är ju som att tugga på på ytan, och det är inget jag är intresserad av. Handlar det om att träffa rätt? Eller måste jag gå "våga öppna dig"- terapi i 100 år för att lyckas? Nej, jag tycker relationer är jättesvårt. Mest för att det är så svårt att prata med någon jag tycker om och som är viktigt. Önskar jag inte brydde mig så mycket utan bara kunde säga vad jag har på hjärtat. Det skulle helt enkelt vara till en oerhört stor hjälp för en sån som jag att träffa någon- som INTE är rädd för att prata eller att fråga om känsliga saker eller att öppna sig. Det skulle hjälpa mig och visa mig vägen. Eller måste jag fixa allt själv? Vara helt komplett som männsiska och kvinna? Kan jag inte bara så lära mig igen?
Den här närhetsrädslan präglar allt hos mig. Ex sex, hur fan skall man kunna njuta av underbar sex om man inte ser varandra i ögonen och vågar stämma av. Fast det är ett annat kapitel. Är så inställd på att känna av honom att jag glömmer mig själv. Och då försvinner ju 100 procent av min förmåga till att njuta. Så hur egoistiskt får jag vara i sex? Och hur fan har jag kunnat bli 30 + och inte fattat det?
Svårt.
Eva
Herregud, vaknade i morse och kände mig heldeppig, tänkte att fan vad det är jobbigt att träffa någon, leder bara till ångest och en massa frågor och bekymmer, när skall jag bli normal och ta allt med en klackspark? När jag gick och lade mig igår var min enda önskan att få lära känna John bättre. Fan vad det är jobbigt att inte känna någon så bra. Jag har sånt stort behov av att få prata om hur jag tänker det och hur jag känner om saker som kommer upp, och det är så himla lätt och enkelt att prata om livet med mina vänner, både stort och smått och jobbiga saker och bra saker. Men så fort en man kommer för när sluter jag mig som en mussla. Och blir: tyst. Helt plötsligt säger jag ingenting- men tänker desto mer. Hur fan skall man kunna vara öppen mot någon. Att inte vara det är ju som att tugga på på ytan, och det är inget jag är intresserad av. Handlar det om att träffa rätt? Eller måste jag gå "våga öppna dig"- terapi i 100 år för att lyckas? Nej, jag tycker relationer är jättesvårt. Mest för att det är så svårt att prata med någon jag tycker om och som är viktigt. Önskar jag inte brydde mig så mycket utan bara kunde säga vad jag har på hjärtat. Det skulle helt enkelt vara till en oerhört stor hjälp för en sån som jag att träffa någon- som INTE är rädd för att prata eller att fråga om känsliga saker eller att öppna sig. Det skulle hjälpa mig och visa mig vägen. Eller måste jag fixa allt själv? Vara helt komplett som männsiska och kvinna? Kan jag inte bara så lära mig igen?
Den här närhetsrädslan präglar allt hos mig. Ex sex, hur fan skall man kunna njuta av underbar sex om man inte ser varandra i ögonen och vågar stämma av. Fast det är ett annat kapitel. Är så inställd på att känna av honom att jag glömmer mig själv. Och då försvinner ju 100 procent av min förmåga till att njuta. Så hur egoistiskt får jag vara i sex? Och hur fan har jag kunnat bli 30 + och inte fattat det?
Svårt.
Eva
Sov med 2 underbara killar- jag fick ligga i mitten:)
Min dejt med John (som raggade upp mig på mitt jobb i måndags) blev väldigt lyckad! Han hade planerat väldigt fint- och noggrant: En fördrink hemma hos honom med lite snack, middag ute, sen festkväll vi gick på krogen och ut och dansade med hans vänner, han bjöd förståss på allt, sen hem till honom för champagne och jordgubbar och förståss... ja, ni vet:) Mysig var det!!! Kramig, go kille, hans katt (en hankatt) var också underbar, låg hela natten omslingrad på ena sidan av John- och på andra sidan låg hans katt tryck mot mig. Så jag låg i mitten med två mjuka killar på varsin sida. Allt var perfekt. Vi är tom födda på samma dag! (jag och John då).
Lite bakis i morse. Hade förståss en massa fyllesex, det var mest mysig och skönt, ingen av oss kom. (jag blev lite oroad, över honom då, men tänkte sen att herregud han blev faktiskt ganska packad, och var rejält bakis dagen efter, styv var den, men han kom inte. Är det inte så i fyllan eller hur? ).
Min kompis Jenny frågade mig idag när jag kom hem från John på eftermiddagen
- "Fick ni nån själslig kontakt"?
Ja, sade jag då. Det var ett par saker som gjorde att jag hajade till. Ex så använde han samma knasiga uttryck som min far alltid har sagt. Sen var det ett par andra saker- som helt plötsligt är för personliga för att skriva om i en blogg ha ha, som om jag brytt mig om det förut!
Fortsättning följer.
För vid det här laget mina vänner, tar jag INGENTING för givet längre när det gäller killar och dejting. Det blir som det blir. Jag orkar inte ens tänka om "han är rätt" eller inte. Jag SKITER i det.
Känns det bra- så är det bra. Och det är det enda jag tillsvidare kommer att bry mig om.
Eva
Lite bakis i morse. Hade förståss en massa fyllesex, det var mest mysig och skönt, ingen av oss kom. (jag blev lite oroad, över honom då, men tänkte sen att herregud han blev faktiskt ganska packad, och var rejält bakis dagen efter, styv var den, men han kom inte. Är det inte så i fyllan eller hur? ).
Min kompis Jenny frågade mig idag när jag kom hem från John på eftermiddagen
- "Fick ni nån själslig kontakt"?
Ja, sade jag då. Det var ett par saker som gjorde att jag hajade till. Ex så använde han samma knasiga uttryck som min far alltid har sagt. Sen var det ett par andra saker- som helt plötsligt är för personliga för att skriva om i en blogg ha ha, som om jag brytt mig om det förut!
Fortsättning följer.
För vid det här laget mina vänner, tar jag INGENTING för givet längre när det gäller killar och dejting. Det blir som det blir. Jag orkar inte ens tänka om "han är rätt" eller inte. Jag SKITER i det.
Känns det bra- så är det bra. Och det är det enda jag tillsvidare kommer att bry mig om.
Eva
