Eva och Linas Betraktelser

Nu skall jag snart träffa min mailkompis, som jag mailat med i 2 månader.
Problemet är ju att man haft två månader på sig att göra sig en bild av den andra.
Och naturligtvis kommer den inte att stämma. Jag kommer med ganska stor säkerhet att bli besviken.
Men har bestämt mig för att ta tjuren vid hornen. Lika bra att spräcka illussionen! Men det känns för djävligt.
Vem skall jag nu maila långa utredande filosofiska mail om livet med? Mamma och Hanna har lovat att jag kan få maila med dom ha ha;) Så snart är mailsagan slut. Synd- han var perfekt på avstånd. Och sen finns det ju förståss en liten, liten millimeterstor förhoppning om att han skall vara underbar. Så lite hopp man behöver för att hoppas! En mikromillimeter är allt som behövs för att hålla lågan vid liv. Herregud- get at life girl:)

Eva

Mitt första intryck av Göran var rätt. Nu har jag avfärdat honom för 3:e (!) gången, tredje gången gilt som man säger. Han var så himla på, tjatig och ville ha sin vilja igenom att jag kände mig helt överkörd. Jag blev ledsen! Men har förståss en dejt på söndag med en annan kille- så jag klarar mig;)

Eva

Oj vad det har varit svårt för mig att komma åt daton och få skriva ett inlägg. Har man tonårsbarn så har man. daton är konstant upptagen. -Hållå!!! Mamma behöver göra ett inlägg om sina älskare på bloggen era självupptagna små varelser... Nej skämt åsido. Mina ungar är helt fantastiska. Mer mogna och förståndiga än jag själv är många gånger. Jag imponeras av deras uttalande och åsikter ständigt. Tack Eva för att du håller vår blogg aktiv och fyller på med spännande upplevelser. Jag har ju lagt "Grottmannen" på hyllan helt och hållet nu. Jag hade sedan äran att träffa Magnus på danshaket som är kännt för värsta köttmarknaden. Vi har sedan träffats på små kaffestunder och ägnat oss åt att kyssa varandra i rulltrappan på hemvägen. Det här låter ju hur romantiskt som helst tänker ni. Visst! Det är bara det att karln i fråga har jordens ålderskomplex. Han vrålstirrar på yngre tjejer och tycker nog att jag hellre skulle vara brunett än blondin om han fick välja. Hallå?? Är det en såda man jag vill ha? En som inte älskar mig som jag är? eller är han bara extremt osäker, och vil liksom visa sin manliga makt att bara kunna välja och vraka bland kvinnorna som rör sig runt honom, för mig. Tror han verkligen att han kan få den där lilla kurviga tjogoåringen som svassar förbi? Nu kom min bittra lilla dubbelgångare fram igen. Det kanske är jag som har åldersnoja och är rädd att han ska tycka att jag är för gammal om några år? Är det bättre att inte låta lära känna denna stilige man ordentligt  i rädsla för att bli sårad och dumpad för en yngre kvinna framöver? Eller ska jag helt enkelt skita i dessa tankar och bara köra på. Låta det bli som det blir helt enkelt. Det kommer dröja innan vi får röra varandra ordentligt. Ha sex är nog inte ens att tänka på den  närmsta tiden. Vi har båda barn och fulla kalendrar. Ingen tid då vi får vara ensamma. Ju längre tiiden går ju mer pinsamt kommer det kanske bli, eller kommer det att istället bli mer romantiskt om vi drar på det? Blir vi mer som kompisar eller kanske vi inte kommer ha lust alls? ska vi göra det hos honom eller hos mig? Kanske är det bättre att resa bort över en helg? Men vilken helg är barnfri för båda? Nej, jag ger upp. Tiden får avgöra helt enkelt. Tänk om inte han heller får upp den???
Lina

Besviken igen. Dejt med snygg, trevlig, skild, 2-barns far. Vi hade pratat lite i telefon innan och så.
Men jag avbröt festen och skickade tillbaka honom därför att:

1. Han ändrade daten från klockan 17.00 till  klockan 15.00 dagen innan. Jag sade Ok, trots att det inte passade mig med, för inte ville jag ju att han skulle behöva vänta på stan på mig, stackarn!
2. 15.45 får jag ett SMS där han meddelar att jobbet drar ut på tiden. Han träffades således kl 18.00 istället för klockan 15.00. Då hade jag varit färdigsminkad sedan klockan halv 3. Kul! Not.
3. Vi skall äta middag, jag måste välja restaurang, för han har ingen plan.
4. Han låter mig fråga om bord, hälla upp vatten till oss, tillkalla kyparen osv.
5. Han äter upp allt bröd, och all potatis utan att fråga mig om jag ville ha mer.
6. När det är dags att beställa dessert, uttrycker han att han hellre vill ta notan och gå till sportbar för att se slutspelet i Hockey... (jag visste redan om att han ville se matchen, vi hade pratat om att gå till sportbar tidigare).
Så jag får ingen efterrätt (trots att jag sagt tidigare när han frågade om förrätt att jag hellre tar efterrrätt), och måste stressdricka upp mitt vin, för nu är det bråttom till Hockey.
7. Jag får betala min egen nota. (jag frågar artigt om vi skall dela notan och istället för att säga- jag tar den, säger denna välutbildade, högavlönade man ja till mina pengar).

När vi går från restaurangen känner jag mig så besviken! Middagen och samtalet var trevlig men han är 4 timmar sen till dejten och låter mig vänta, jag får betala själv för besväret, han äter upp min mat utan att be om lov, han tycker det är så viktigt att se slutspelet i Hockey att jag, när jag precis skall beställa efterätt, tvingas slänga i mig mitt vin och avbeställa efterätten så vi hinner i tid till slutspelet på nån djävla sunkig sportbar!

Så jag DUMPAR HONOM!
Jag vill inte se Hockey utan vill gå hem. Han säger: Ja. det var synd vi kanske kan göra en kompromiss... Nej säger jag, du kommer bara tänka på Hockey hela tiden. "Jag vill gärna träffa dig igen, vi kan väl ses snart igen, det här var verkligen trevlig" säger han.

NOT:

Aldrig mer. 
Din självupptagne karl. 
 
Eva

Det slår aldrig fel. Man står där i baren och en efter en kommer de fram i sina fina kavajer eller glansiga JLindebergskjortor och fäller en smickrande kommentar som-Gud vad du är vacker, vilken fin hals du har, fantastiskt vacker kjol, Oj vilken midja du har osv, osv. Jag har levt med en och samma man i tjugo år och funderar starkt över varför jag inte har gått ut mer på krogen under mitt liv som gift. Här får jag ju den bekräftelse jag sökt så länge. Jag blir uppskattad för den jag är och känner hur jag bara får glänsa genom min kvinnliga uppenbarelse. Jag måste erkänna att nu som singel så har jag fallit direkt och gått på det till 100%. Det har resulterat i flera osunda och tafatta one night stand ligg och ingenting annat. Alla ord är utan mening och den efterlängtade älskogen har blivit ett desperat rop på ömhet och bekräftelse som bara slutat med besvikelse och ännu en karl som man inte önskar stöta på nästa gång man går på krogen. Vad är det som blir fel? Varför kan man inte bara få njuta av det som sker? Varför blir jag alltid besviken?

Lina