Är han bättre i fantasin än i verkligheten?
Nu skall jag snart träffa min mailkompis, som jag mailat med i 2 månader.
Problemet är ju att man haft två månader på sig att göra sig en bild av den andra.
Och naturligtvis kommer den inte att stämma. Jag kommer med ganska stor säkerhet att bli besviken.
Men har bestämt mig för att ta tjuren vid hornen. Lika bra att spräcka illussionen! Men det känns för djävligt.
Vem skall jag nu maila långa utredande filosofiska mail om livet med? Mamma och Hanna har lovat att jag kan få maila med dom ha ha;) Så snart är mailsagan slut. Synd- han var perfekt på avstånd. Och sen finns det ju förståss en liten, liten millimeterstor förhoppning om att han skall vara underbar. Så lite hopp man behöver för att hoppas! En mikromillimeter är allt som behövs för att hålla lågan vid liv. Herregud- get at life girl:)
Eva
Ni skriver så himla kul, det är så jag nästan börjar gråta, det är en sån fin blandning av långa sirliga inslingrande iaktagelser blandade med en så pinlidande dumhet om ens egna fjuttiga litenhet i det totalt omöjligt obegripligt stora. Er syn på män är ju helt underbar hoppas ni utgör ett allmänt snitt av den kvinliga befolkningen? Om Mamma och Hanna ställer upp och skriver fiolosofiska mejl till dig så räkna även med mig.
