Jag vill ha tillbaka min slake drömkille. Varför smet han?
Allt var toppen, vi hade avverkat alla kulturella sevärdheter man kan geonföra en och samma eftermiddag i vår fantastiska stad. Vi hade träffats fem ggr tidigare och allt kändes bara bättre och bättre. Middag hemma hos mig som vi tillsammans lagar med små nyp, kyssar och skratt. allt var helt enkelt underbart. Lite hångel i soffan efter maten. Jag sitter i hans knä och och en tuff men upphetsande massage av min nytejpade och opererade bröst (bröstförminskning)och stödjande BH, Aj vad ont det gjorde. Ingenting hade jag sagt. När skulle det ha skett? På museet i stan? I konsumbutiken där vi handlade mat? Nej, det blev helt enkelt inte tillfälle. Vi hamnade i sovrummet och upphetsningen steg i tempo. Stöd-BH:n föll av, och då kom det. Det är något jag måste berätta för dig. Panik i hans ögon, vadå? har du någon sjukdom? är du gravid? -Jag är tejpad under brösten, ok?<br />Allt stannar av, panik utbryter i blicken, penis slaknar och vill aldrig vakna till igen. Ändå en underbart gullig man som vill göra allt för tillfredställa mig, som han också lyckas med till slut. Jag lyckas även få honom att ropa ut sin vällust efter ett antal halande rörelser av hans ännu mycket slaka penis. Nästa morgon älskvärda ord till varandra. Jag följer honom till tåget och vi kysser varandra farväl. Det var ord och inga visor ska jag säga. Grabben hörde aldrig av sig mer. Han gick in i sin grotta och kom inte ut igen. Det är nu två veckor sedan, Vad hände?? Mina tankar snurrar runt i skallen. Var jag för mager? Var tejpbitarna för avtändande? Var jag ful osminkad på morgonen? Var kaffet för svagt? Hade han aldrig sett en stadig stödjande BH förut? Eller var det faktiskt så att han skäms över att han inte fick upp den? Hur ska jag veta? Jag ville inget hellre än att träffa honom igen. Jag menar, ingenting kan ju bli sämre än så här. Vi har ju världens bästa utgångspunkt att ugå från nästa gång. Vi var båda spända och ville att allt skulle bli så bra. det slutade med katastrof. Måste man då bara avbryta allt det fina vi påbörjat? Kan man inte ge det en chans till och skratta lite åt eländet istället. Jag skulle vilja veta hur pass avgörande det är för en man att han inte får upp den? Det kan ju faktiskt hända vem som helst. Vi hade en underbar relation som jag tror var ömsesidig.
Lina
