Eva och Linas Betraktelser

Nu har jag träffat Stefan, som jag mailat med i nästan 3 månader. Nervöst som fan var det, inte bara för att jag ställt in mig på att bli besviken (hur troligt är det att nån man aldrig sett, men mailat med i 3 månader skall vara rätt person, låga odds! ). Vi hade bestämt att ses idag klockan 2. Men i går kväll kom ett mail som vände allt:
Han skrev" det här känns inte bra, du har hela tiden haft en rival, vi är inte tillsammans men har träffats ett par gånger, men de senaste dagarna har jag känt att det inte är rätt att dejta någon annan. Men vill gärna ses ändå, men inte som en dejt som vänner. Om det är ok för det vill säga. Hör av dig till mig annars, om några veckor vet jag nog hur det blir med den andra tjejen".

Jag fick en chock! Besviken! Fan någon annan hann före! Samtidigt full i skratt: LIVET ÄR BANNE MIO HELT OFÖRUTSÄGBART!

Jag tackade honom för att han talade om läget, och att han berättat innan vi sågs, men att jag ville träffa honom ändå.

Så vi sågs idag klockan 14.00.

Guess what!
Det var jättehärligt! 4 timmars maraton dejt vi pratade och pratade och jag hade kunnat träffa honom flera timmar till! Kände mig varm i hjärtat när vi skiljdes åt.

Då sade jag: "lycka till med den andra tjejen"
Han sa, det kanske inte blir nåt, ville som inte kommentera det utan sa bara att vi ses igen eller nåt typ.

Så nu känner jag mig: trött, lite förvirrad, glad, men ändå ledsen att han träffar en annan. Lite vilsen, skall jag släppa honom nu och låta honom löpa hela linan ut, han påbörjade med någon annan innan han träffat mig och det hade lika gärna kunnat vara jag i hans skor.

Men vet ni vad. Det kändes så himla bra att ses vi kom så förbannat bra överens att jag tror:
ATT HAN ÄR FÖRVIRRAD JUST NU! Ha ha det är vad jag tror.

Den som lever får se. Jag hatar bara att slösa min tid på nåt som inte kan bli nåt. Jag hatar att tänka på någon som inte tänker på mig lika mycket. HOPPAS han tänker jättemycket på mig ikväll när han går och lägger sig.

Jag tyckte han var fin. Superfint leende, hårigt bröst (som stack upp ur kragen) which I LOVE.
Han har dock inga pengar, och ganska små händer (dvs risk för liten dick).
Men vet ni vad. Just nu struntar jag i pengar och kukstorlek. Jag vill bara smeka hans håriga bröst.
OCh träffa honom igen. Och pengarna kan jag dra ihop själv.
Dock kanske lite risk för mammakänslor/tycka synd om känslor. Men vi får se längre fram.
Vem vet, vi kanske aldrig ses igen. Inom en vecka vill jag ha svar på det i alla fall. Skall vi fortsätta lära känna varandra eller skall vi gå skilda vägar och tacka för den vänskap som varit?

Fortsättning följer.

Ps. Jag är fan ett kap och jag slår förmodligen den andra tjejen med tusen mil. Oj vad förvirrad han måste vara!

Eva