Calle har samma moraliska kod som en pedofil...

Kan kvinnor och män någonsin förstå varandra?
Skällde som sagt ut min killkompis Calle häromdagen. Han hade skapat sin egen "manliga moralkod" för att rättfärdiga att han knullar andra fastän han har flickvän. Ty han menar att han i början av deras förhållande för 6 månader sedan sagt att "han vill inte ha ett förhållande". De träffas regelbundet 2 ggr veckan. Men han tyckte det var helt ok sätta på andra brudar eftersom de har ett "öppet förhållande".

 -Vet din tjej om att ni har ett öppet förhållande och vet hon i så fall vad du menar med "öppet förhållande", frågade jag
-Jo, men det borde hon veta .sade Calle.
-Hur ska hon veta det om ni aldrig har pratat om det, sa jag

Med andra ord- tjejen har ingen aning om att hennes pojkvän är otrogen mot henne. Men Calle tycker inte han är otrogen eftersom de har ett "öppet förhållande". Som hon inte vet om att de har... Öhh

Så då skällde jag på honom som fan, djävla knullgubbe.

Nej, vill man ha ett öppet förhållande så får man också köra med öppna kort- och tala om för partnern att man också träffar andra. Att bara "anta" att den andra nog vet är att vara DUM I HUVUDET.
Ha ni öppna förhållande ni som vill, men se till att ni har det med likasinnande, med tjejer som också vill ligga med flera killar.

Fy fan för karlar som skapar sina egna moralkoder.
Ty Calle hävdade att "kvinnor är mer attraherade av män som är otrogna, eftersom kvinnorna då föder mer söner som också kommer att vara med många kvinnor, på så sätt får kvinnan sina gener väl spridda. Det ligger i bioligin att män skall sprida sin säd".

Skitsnack säger jag.

Pedofiler har också sin egen "moraliska kod" då de hävdar att
"barn behöver en vuxen mans kärlek", "en flicka är könsmogen då hon börjar få bröst vid 9 års ålder och behöver därför tidigt initeras i den sexuella njutningen". Så så rättfärdigar pedofiler våldtäkt på barn.
Precis som min kompis Calle rättfärdigar sin otrohet med att " kvinnor föredrar otrogna män, det är vad kvinnor egentligen vill ha". Och dessutom hävdar att de har ett öppet förhållande. Problemet är att hans tjej, (12 år yngre dessutom) inte har en aning om de andra tjejerna. För hur fan skall hon veta det?

Hur svårt är det att vara ärligt? Och hur skall jag kunna vara vän med Calle som är ett otroget svin? 
Och hur fan kan man vara i ett "öppet förhållande" om bara ena partnern känner till detta? Ett öppet förhållande innebär att BÅDA PARTER är införstådda i vilken slags relation de har. Om inte- så är det OTROHET.

Eva


Han kände sig bortglömd- men jag då!?

Min vän ringde idag. Vi har inte hörts på 3 dagar. Jag har behövt en paus, och eftersom han inte heller hört av sig så tänkte jag att han nog behövde det med. Men den gubben gick inte- tydligen. Helt plötsligt är allt mitt fel!? Det är JAG som dragit mig undan och inte hört av mig. Han har varit orolig och inte vetat om jag rest bort eller om det har hänt något. Men lille vän- du kunde väl ringt och kollat då?! Så jag sade förlåt, det var inte min mening med att oroa honom -och att jag vill träffa honom snart. 

Herregud. Hur skall vi räcka till till varandra? Jag känner mig helt slut, känner att jag har gett för mycket. Om han också känner att han ger mer än han får- ja då får vi väl lägga ner och skiljas som vänner. Man skall ju må bra med varandra ju! Jag skall ta ett ordenligt snack med min vän. Och om han inte kan förstå mig, eller vill förstå, ja då blir det ett helt annat läge. Man måste ju kunna prata med varandra! (inte för att jag har försökt, men tanken är god ha ha).

Nå nå skam den som ger sig.
Idag blev jag kär igen- i min älskade pojkkompis Calle. Han ger mig så otroligt mycket de korta stunder på året vi har tillsammans. Han vet saker om mig som få vet. Jag kan fråga honom till råds i alla slags frågor. Han har ALLTID svar. Han är mitt moraliska kompass, känslomässiga stöd och världens bästa businessrådgivare! Han är GULD värd. Vi ses inte särskilt ofta- men han dyker upp som gubben i lådan, ger mig svar på mina livsfrågor- och vips, försvinner ur mitt liv igen. Jag önskar han vore dökär i mig, men det är han tyvärr inte. Så jag får tacka för godbitarna och hoppas jag en dag träffar en man som jag kan prata med lika bra som honom. Och som förstår mig och kan ge lika bra råd som Calle kan ge. För jag BEHÖVER honom verkligen.

Har funderar så mycket på vad jag skall ha en karl till överhuvudtaget, förutom som spermadonator då den dagen jag vill ha barn. Min vän Linda svarade direkt: Jag MÅSTE ha en karl! Att ha sex med? Frågade jag? JA, jag klarar mig inte utan sex! sa min vän Linda. Sexiga Linda med ett oerhört tillfredställande sexliv. (inte alls avundsjuk nej då- helt GRÖN är jag!). Och jag som är så sexintresserad, får i snitt en orgasm varje dag, pratar gärna med sex med mina vänner, uppdaterar mig på litteratur osv. VARFÖR HAR JAG INTE ETT FANTASTISK SEXLIV då?

Öhh jag fattar INGENTING av den här världen. Blä.

Eva


Bitchiga tjejer får de bästa männen:(

3 dagars lång paus från killen jag dejtat i 6 veckor. Välbehövligt eftersom jag känner mig helt slutkörd. Relationen med honom har dränerat mig på energi. Jag känner mig trött, orkeslös, deppig och apatisk. Så- i slutändan är det precis som vanligt: ett par veckor in i en relation och jag är färdig. Har gett och gett och gett men inte fått lika mycket tillbaka. Denne John är visserligen jättegullig och omtänksam. Men jag är snäppet värre och det TÄR på mig. Jag är så bra på att ta ansvar för hur andra känner det och mår och hela förra veckan var ex full av andras barn, bla Johns, ja jag fick som vanligt ta hand om alla andra, se till att folk har det bra, får mat, får sina behov tillgodsedda. Men JAG då? Kan ärligt säga att det finns inte en djävel som bryr sig om det. Och nu är jag slut. Kaputt. Färdig. Vill leva ensam resten av mitt liv. För relationer med män ger mig i slutändan INGENTING. Min godhet, skönhet, välvilja, omtänksamhet, humor, fixar och donar, villig i sängen osv osv, ställer upp för allt och alla. Jättetrevlig för min omgivning förståss. Och för killar.
För så här är det:
Om man som kvinna vill ha en riktigt bra man, och behålla honom så måste man vara:
KRÄVANDE
BITICHIG
KONTROLLERNADE
TJATIG
EGOISTISK

Så vi snälla tjejer bränner ut oss på egoistiska pojkar, men bitchiga, otrevliga tjejer som beter sig som skit mot sina karlar får de bästa männen. Hur fan kan det bli så.

Jo, för män ger bara det de MÅSTE. De ger inte ett uns mer än vad som krävs av dem. Så som tjej måste du vara på karlarna hela tiden och BE, KRÄVA om det du behöver. För annars slappnar ni av helt. Eller hur?
Men så funkar det inte i kvinnornas värld. Vi LÄSER av vad våra vänninnor behöver. Vi SER varandra. Vi behöver inte alltid tala om hur det är, vi kvinnor förstår varandra. Så varför kunde jag inte bara lespisk? Så ENKELT!

Eva som skall leva ensam resten av sitt liv

Mormor har rätt om min kille

Min mormor har rätt: Innan jag och John har lärt känna varandra bättre och bestämt oss om vi skall fortsätta vara ihop eller inte, så skall vi inte blanda in hans underbara 4årige son. Lille killen har börjat bli väldigt fäst vid mig, trots att vi bara träffats ett par gånger... Ungen är underbar och jag tillbringar gärna tid med honom. Men som sagt det är ju inte honom jag skall bestämma mig för. Det är hans far! Så jag skall försöka styra in träffarna med John de veckor han inte har sitt barn. Annars är John väldigt frikostig med sin son. Men i slutändan är det barnet som drabbats vid en eventuell separation. Och han har ju redan varit med om en, stackaren. Och jag vill honom inget ont! Det skär i mitt hjärta om jag skulle göra söta barnet ledset på något sätt.

Så så är det. I övrigt har jag och John inte hörts alls idag. Första gången det händer. Ganska skönt. Måste man prata i telefon 4 ggr per dag samt skicka 10 sms från tidig morgon till sen kväll. Nej, vi kan båda behöva en liten "paus".

Fast liiite orolig blir jag allt. Han har väl inte tröttnat? Nej nu skall vi båda vila upp oss från varandra och träffas när vi börjar längta riktigt mycket. Så tycker jag i alla fall. Blir det inte roligare då? Har haft väldigt intensiv kontakt senaste veckorna. Nästa så jag glömmer bort varför jag lever. Hallå-vart tog mitt liv vägen! Hur var det nu, vilka var mina storslagna planer denna gång? Min mormor sade också att "Eva, om du vill hålla på med så många olika projekt som du gör så skall du nog inte ha en karl"

Jahapp. Så skall mitt liv krympa och mina möjligheter bli sämre bara för att jag är i ett förhållande?

Hmm måste fundera lite mer på saken.

Eva

Vår älskade erigerade penis!

Fick sms från väninna igår: "Full erektion igår kväll och i morse! Skönt pust! " Tydligen hade det älskade paret haft en "svacka", och mannen fått panik och kvinnan med när "saken helt plötsligt gav vika för att stanna helt nere" så att säga. Men ett par dagar senare så var allt ok igen, tydligen! Jag och min väninnna undrade vad "fallet" hade berott på. Nervositet? Prestationsångest? Har själv haft erfarenheter då den har "lagt av" och förståss blivigt nervös om det varit mig (?!) det var fel på. Och så blir man lika glad (läs: lättad) då det plötsligt funkar igen. För som jag sa till min väninna:

Jag skiter i om han inte får upp den- bara jag har det skönt och får mitt!
Ja i viss mån är det faktiskt sant. Sluta bry er så mycket om ståndet, det kommer och går så att säga.
Slicka och smek oss så länge! Så är i alla fall en part MKT glad;)

Eva

Vart tog kärleken vägen?

I går var jag övertygad att jag älskar John, min förälskelse sen 6 veckor. Idag känner jag mig sur, irreterad på honom och vill helst vara ifred. Han är inte alls rätt för mig längre. Igår var han mannen i mitt liv. HUR FAN GÅR DETTA TILL?

Jag känner mig nog lite instängd. Jag är så himla snäll och gullig jämt. Nu har jag tröttnat på mig själv och vill sura, bråka och göra uppror och vara uppkäftig och ful i munnen, svära, vara tuff och galen. Inte rara söta Eva med det fina väna leendet. Jag vill ha tillbaka fräcka Eva, Sassy Eva.

Vart tog jag vägen? Varför blir jag som krymp en tid in ett förhållande? Inte undra på att singellivet passar mig bäst!
Så jag får vara mig själv fullt ut.

Djävla karlar. Allt är deras fel, förståss;)

Kram Eva

Orgasmen kom-nu kliar det!

Nu har vi nått himmelska njutningens höjder tillsammans- det var fint. En vecka senare kliar det där nere. Och jag som aldrig haft nån könssjukdom, underlivssvamp eller ens urinvägsinfektion. Hmm har jag fått Kli?


RSS 2.0